Du öppnar dörren och kliver ut, du känner den där lukten som alltid kommer när det har varit varmt ute men det har regnat en skur, det luktar lite bränt, men du gillar doften. Du börjar promenera, vinden blåser lite lätt, fiskmåsarna hörs från luften, vattnet i ån är nästintill stilla. Du ser ner i det svarta mörkret, står på bron där du log i solskenet för några dagar sen och stirrar, du släpper blicken efter 3 minuter och går vidare. Du känner en svag droppe nudda din kind, du ryser.. i huvudet ser du hela ditt liv passera, allt känns som en dröm, ditt liv känns som en dröm.. när du gått en bit ifrån ån, kommer en till droppe, den här droppen känns mjuk och kärleksfull, kroppen fylls av värme, en tår glimtar i ögat.. Du ser det där speciella ansiktet i huvudet ler emot dig, hjärtat slår hårdare, håren reser sig, du blir kallsvettig, dina sinnen blir alerta, du är medveten om allt omkring dig.. Fiskmåsarna, vindarna och bilarna hörs allt mer. Du känner enorm ångest, den träffar dig i magen, du mår illa. Nu slår hjärtat så enormt efter ångesten, nästan så att hjärtat fått en adrenalinkick. den underbara doften av torr asfalt som träffats av regn och de själ lugnande regndugget, känns nu som den blivit enormt mycket tyngre, doften kväver dig sakta men säkert, regnet trycker ner din själ ännu djupare. Du har nu gått en bit... du kommer fram till trakterna där du vuxit upp... vart du än kollar så har du ett minne, fäller en tår för det som varit.. vart tog barndomen vägen? när växte du upp? det frågar man sig själv.. du ser dig själv för 10 år sen springa runt och leka, lugnet kommer tillbaka.. trycket på bröstet lättar tillslut, du närmar dig ditt nuvarande hem.. du har tänkt mycket under promenaden, du släpper inte blicken, du blinkar inte.. du bara går och går, tills du kommer fram till dörren.. stannar upp en stund, släpper tankarna, tar ett sista djupt andetag, torkar tårarna.. och går in till verkligheten.

P.W - 04/28-10